Livet ter sig ganska underligt. Jag fick en dotter den 18 oktober och bara två dagar senare så var mamma Monika hemma med dottern som inte hade något namn. Vi försökte med olika namn men fastnade sedan för Wilda. Detta trots att hennes storasyster protesterade vilket gav visst resultat så det blev Molly i andra namn. 

 

Två veckor senare skulle yngste sonen Max ha fyllt år. Vi var vid kyrkogården med blommor och lyktor. Och hemma i Brissund tänder jag ofta ljus vid havet plus en oljelampa som vajar i vinden. Det var en härligt vindstilla kväll och mycket kallt. Jag köpte hem ballongfacklor från Thailand som vi skickade upp i atmosfären. Det känns bra att göra dessa symboliska handlingar. Jag känner att de ger kontakt på något sätt. 

 

Två veckor senare skulle Nicoles pappa och Monikas förre man fyllt år. Monika var bortrest så jag och Nicole var vid havet och tände ljus. Och i onsdags skulle min Ulrika fyllt år och jag var i Sundsvall och höll föredrag i entreprenörskap.  Kom ganska sent till hotellet vilket innebar att jag gick ner till hamnen vid 12-tiden på natten. Det var ca 9 minusgrader och helt vindstilla, jag stod där med mina rosor och bara tänkte. Tankarna på Ulrika och barnen var lika klara som natthimmeln. Om man får någon kontakt vet jag inte. Men något är det i alla fall. Kroppen fylls av känslor och det kommer en hel del tårar, men också skratt. När jag 40 minuter senare gick hem så var det med massor av mer kraft i kroppen.

 

Jag var på fyra dagars föredragsturné i Sverige samtidigt som Monika var i Skåne och visade upp Wilda. Det är tråkigt att vara ifrån varandra men samtidigt nödvändigt, för annars skulle man inte längta så mycket. Hoppas att fler är rädda om sina förhållanden. Jag inser att det råd som den gamla farbrorn gav mej angående mitt förhållande är så rätt. Han sade: Som du sår får du skörda. Ta hand om varandra.

Pigge Werkelin