Skrivet av: ior2007 | juni 28, 2008

Även om sorgen inte tar slut så blir den svagare i nyporna

(Brev från Linn)

Hej Pigge!

Har precis läst ut din bok, jag sträckläste den inatt. Det är en bok man inte släpper och vill inte att den ska ta slut. Efter att ha läst din blogg så förstår jag att boken fick ett så lyckligt slut den kunde få med ditt nya liv, fina familj och lilla dotter. Jag har tänkt att läsa den många gånger, men har inte gjort det. Kanske av rädsla för det där obehaget som sitter kvar av att på håll fått uppleva det ofattbara.

Jag beundrar verkligen din styrka, ditt mod och din beslutsamhet i en sådan krissituation som rådde i Thailand, jag följde löpsedlarna och artiklarna, såg reportagen. Allt detta har aldrig riktigt sjunkit in. Det är först nu jag förstår vidden av hur många som drabbades, hur många som förlorade någon, hur många som aldrig kom tillbaka. Det sätts i ett annat perspektiv när jag läser det som du själv upplevt på så nära håll.

Det är så sant att man ska uppskatta det man har medan man har det. Jag kan nästan känna ilska över personer som klagar över triviala saker när det finns så mycket att leva för. Det är precis som du skriver, att det finns andra som har det värre. Visst kan det ses som att ”dra nytta av andras olycka”- men det hjälper dig att leva för det som betyder något.

Jag förlorade min pappas bästa vän- min ”andra pappa”- efter lång och svår sjukdom 2005. Även om jag visste att han inte skulle klara sig ur det levande så kom det som en enorm chock när jag fick beskedet att hans kropp inte hade orkat mer. En så god människa kan inte utsättas för något så ont. Det är på grund av sådana här händelser jag inte kan tro på en högre makt. Man får ha tilltro till människans egen styrka.

Det är inte jag som har haft det värst, det är hans fru och dotter, som nu är 13 år.

Man får vara glad i sorgen också. Det är ett sätt att bearbeta den, inte tränga undan den. Jag vill försöka att se det ljusa i den hemska erfarenheten, att tillbringa värdefull tid med min mamma som överlevde sin cancer för ett par år sedan. 

Även om sorgen inte tar slut så blir den svagare i nyporna, och har inte samma hårda grepp om dig. Det kommer andra ljuspunkter i livet.

Så länge du minns lever Ulrika, Charlie och Max. Minnena finns alltid där. Tänk inte ”tänk om vi hade fått uppleva det där tillsammans”. Tänk istället att du kan uppleva det själv eller tillsammans med andra, och dela det med dem genom tankarna.

Jag kan aldrig förstå, även om jag försöker, hur det känns att uppleva det du upplevt. Att ens friska och livsglada familj slits ifrån en helt oväntat. Och ingen kunde någonsin ha gjort något för att stoppa det. Att sedan läsa om svenska myndigheternas handlingsförlamade sätt att hantera katastrofen är fruktansvärt, när de kunde ha gjort det lättare för de anhöriga i den lilla mån det gick.

Fortsätt som du gör, du ger stor inspiration, glädje och styrka för andra i samma eller liknande situationer!

Jag önskar dig all lycka med din familj och ditt liv, och kommer att fortsätta följa dig genom bloggen.

”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

och något alldeles oväntat sker

Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den aldrig detsamma mer”.

Alf Henriksson

Kram//Linn

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: