Skrivet av: ior2007 | september 18, 2008

Livet går vidare, september 2008

Det har varit lite mycket en tid och förra veckan vaknade jag och kunde inte somna om. Jag sov på ännu ett hotell i Stockholm, minns inte vilket. Låg och tänkte på livet och kände att det springer ifrån mig igen. Funderade på vart det tar vägen. Tänkte på att jag har haft en fantastisk tur med fruar och barn. Först Ulrika, jag förstod egentligen inte vad hon såg hos mig? En stark kvinna som satt sina spår på ett mycket positivt sätt. Jag är en helt annan man efter åren med henne. Min nya fru Monika sa att det var lätt att ta över. Att hon fick en färdigdresserad man. Monika är en helt annan kvinna och jag kan heller inte riktigt förstå varför hon valde att dela livet med mig? Jag är i alla fall en man som har tur med fruar. Det känns som om jag nu lever på riktigt igen med en hel familj.

Monika är en kvinna som jag uppskattar på väldigt många sätt stort som litet. Bland annat att det finns någon som borstar tänderna efter mig och som kommer in i sovrummet när jag lagt mig. Sådant tar nog det flesta för självklart men när man mist sin fru och det blir tomt i huset så lär man sig att uppskatta vardagssaker. En kompis till mig och Ulrika hittade en lapp i köket efter hemkomst en gång. Det stod att hans kvinna hade åkt iväg ett antal dagar till ett okänt ställe. Han fick ett hastigt uppvaknade och insåg vad det innebär att leva själv. Hennes handlande blev till en bra väckarklocka i deras förhållande.

Vi gör mycket ihop jag och Monika. Istället för att leva i en byggarbetsplats så valde vi att lämna bort hela bygget till en kompis i vintras. Han bestämde hur kök, vardagsrum och entré skulle byggas om. Han fick fria händer och vi visste inget. Vi tog en lång semester medan bygget flöt på. Oj vilken överraskning och vad mycket gnäll, gnatade och byggdamm vi slapp. Det mesta blev mer än bra. Vi har varit på kurs och lärt oss Westernridning. Kvinnan som hade kursen var helt fantastik. Där blev man ett med hästen på två timmar. Vi har varit och kört F1 på Anderstorp och även seglat en av värdens snabbaste trimaraner som seglat tre varv runt jorden. Vi har varit i Paris och Hamburg på vuxenhelger som vi försöker ha tio stycken per år. Förra veckan var vi i Karlsborg på kräftskiva som inleddes med fallskärmshopp från 4000 meters höjd! Monika och jag föll fritt i en minut ner mot Wilda. Oj vilken känsla!  

Ändå så är det nog promenerandet längs stränderna i Brissund och att sitta vid strandkanten med eld och bara prata som är absolut bäst. Varför har vi människor så svårt att uppskatta det enkla som finns nära?

Jag hade två välskapta busiga killar som var helt fantastiska. Nu har vi fått en liten tjej som nästan är för perfekt för att vara sann. Hon är glad och pigg både sover och äter efter klockan. Hon somnar ca 20 och tankas på vid 23-tiden för at sova till ca 07.  Hon hann knappt bli 10 månader innan vi fick jaga henne då hon började ta sina egna promenader.  Monika är absolut ingen kycklingmamma och Wilda har fått ramla både här och där. Nu går hon stadigt och kryper både upp och ner för trapporna med lite uppsyn av föräldrarna. Hon är så lycklig av att kunna ta sig upp eller ner alldeles själv. 

Jag har varit dålig på att prioritera tiden för familjen och det finns ett samvete som gnager. Vi har en dialog och det finns fortfarande acceptans. Lagom är ett bra ord! Tyvärr är det svårt att vara lagom för min del. Tror att lagom betyder att man ibland är över lagom och ibland under lagom så utslaget blir lagom. Det är en ständig pendel.

Jag somnade om efter att ha gått igenom 2008 och insåg att jag utnyttjar timmarna som vi fått ganska bra. Tror att man ibland måste göra lite bokslut och inse att man hinner med en hel del. Att man är duktig. Det är då man trivs med livet och sin familj. Igår kväll blev flyget  försenat vilket innebar att jag fick köra hoj när det blivit mörkt. Hojkörning i skogen är motion och någon form av yoga på samma gång. Gårdagens tur avslutades på kyrkogården där jag tände fem lyktor på Ulrikas och barnens grav. Det finns en stillhet och värdighet som är mycket stark på kyrkogården. Är man där när det är mörkt så lyser stjärnorna extra magiskt. Av någon anledning så dras jag gärna dit när jag kört hoj. Att ligga där på rygg svettig, trött och bara se stearinljusen fladdra över gravstenen, samtidigt som stjärnhimlen lyser över ön gör att jag får energi. Det framträder väldigt tydligt bilder från tiden med min gamla familj vilket leder till både skratt och tårar. Det är befriande att få skratta och gråta för sig själv ute i naturen.  Det är alltid mer glädje än sorg och det är dit man vill. Jag vet att de alltid kommer att finnas. Ulrika, Max och Charlie alltså.

Ett bra tips är att göra bokslut lite då och då. Och inse vad bra du har det! Ställ det i relation till den andra 8 miljarder som bor på denna planet och du inser att det finns nog bara 10 procent som du skulle kunna tänka dig att byta med. Livet skulle ju kunna se helt annorlunda ut om du levde i Georgien, Pakistan, Irak eller Kina. Ha ett bra liv för det tänker jag ha.

Pigge

Annonser

Responses

  1. Hej Pigge,
    Vet inte var jag ska börja…
    Jag har läst din bok, den var underbar..på ett märkligt, jobbigt, sorgligt sätt så var den underbar. När jag sen lyssnade på talboken så brast det, jag varken kunde eller ville sluta lyssna.
    All heder att du orkade dela detta med oss som vill dela detta med dig och alla andra som förlorat nära och kära i denna otroliga katasrof.
    På jobbet förstår dom inte hur jag orkar lyssna/läsa om andras och din olycka…jag ser inte bara din bok som det. Din bok förmedlar mycket mer än så (tycker jag).

    Härligt det du skriver här i ditt inlägg.
    Hahaha…tror det är viktigt att göra bokslut, egentligen skulle man göra bokslut varje månad. Jag kan verkligen känna hur tiden rinner iväg ibland. Hämtning i skolan, handling av mat, tvätt, städning, träning, jobb m.m. När läxan är gjord och godnatt pussen är utdelad så pussar mannen godnatt och hoppar i bingen…
    Alltså, var och varannan dag kommer jag på mig själv att vi verkligen inte hunnit prata och umgås, lyssnat av varandra på riktigt. Man tror man har koll hur familjen mår och hur vi har det men oj vad vi skulle kunna bli bättre.
    Jag ska bli bättre!!

    Ha det så bra och lycka till med allt!

  2. Hej på er!
    Det är alltid intresant att läsa vad du skriver, man läser och nickar konstaterande. Skrattar åt Monikas kommentar om en färdigdresserad man. Finns det? Men så tänker man efter och konstaterar att efter 30 år ihop är nog både gubben och jag i alla fall väldresserade 🙂
    Man känner varandra så himla väl och tar nog allt lite för givet, så visst behövs det små väckarklockor ibland. Sen är det väl så att tiden inte alltid räcker till allt man vill göra. Men man måste ta tillvara alla stunder, med både familjen och inte att förglömma, med varandra. Det viktigaste är ju inte vad man gör utan att man umgås, ibland allihop, ibland ensamma. Att man har närheten till varandra och finns för varandra i både glädje och sorg. Att emellanåt sitta ner och prata om allt möjligt, kanske till och med göra ett bokslut tillsammans, det är viktigt i ett förhållande. Att ta väl vara på varandra och berätta att man älskar, en dag kanske det är försent. Glädjer mig så åt er lycka och vet att ni tar tillvara på livet.
    Kramar i massor från Rovisen Mona som också tänker sig ha ett bra liv.

  3. Tack för dina tankar. Intressant det du skriver. Visst behöver vi väckarklockor.Tänka till lite var i livet man befinner sig.
    Jag tänker också ha ett bra liv !
    Lycka till med allt Pigge !
    Kram Nalle

  4. så sant… det är de små detaljerna som får stor betydelse.. när man räknar samman kärlekens betydelse i livet…

  5. Du skriver återigen så kloka ord och har så rätt men sträck på dig Pigge för även Monika och Ulrika har haft tur som får ha dig vid sin sida… Det finns bara en av dig och det är du 🙂

  6. Så vackra ord och så vackert tänk Pigge. Lycka till med allt här i livet. Det kändes så bra att läsa allt det där.
    Jippiiii du är på G ordentligt nu. Bra kämpat och kämpa vidare. Vad vackert det var med att ligga där vid gravarna och stjärnorna och allt. Måste ju vara rofyllt och koppal av när du blivt av med mycket energi med hojen. Ja allt du skrev var så fint. Sköt om er och hälsa din fru och din lilla Wilda. Sån tur att det blev så bra för er båda. Vilken himla tur.
    Många omtankar och kramar
    /Susanne i Halmstad (den ”gamla vanliga”)

  7. Tack Pigge !

    Livet har knäppt en på näsan flera gånger men ofta hamnar jag tillbaka i vardagens tankar där jag tror att allt bara ska vara så tråkigt som möjligt, där jobb är det viktigaste som finns, tyvärr !!

    Efter att ha lyssnat på din bok (Dyslektiker) blir saker i vardagen mer viktigt igen, att ha det bra är såklart en viktig del av meningen med livet, tack för att du delat med dig av dina tankar och kännslor.

    Går det att få kontakt med dig för att få upp dig till Norrland ?

    Hör gärna av dig om det skulle fungera, du och dina kära är hjärtligt Välkommen !

    Ulf Kämpeback
    http://www.gronaker.se


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: