Skrivet av: ior2007 | december 25, 2008

Känslor i juletid

Nu är det snart fyra år sedan vi tog in på det lilla nybyggda hotellet på beachen i Khao Lak. En av anledningarna till att vi ville bo där var att ägarna var ett ungt entreprenörspar som var stolta över sin nybyggda anläggning. En annan var närheten till havet. Så här fyra år senare kan jag knappt fatta att det har hänt det som hände den 26 december 2004 kl 10.31. 

Idag är jag en mycket glad och lycklig äkta make med en fantastisk fru och en liten dotter som gör livet extra kul varje dag. Den 23 december körde vi runt till 35 olika familjer och överlämnade en bok med över 120 olika lekar. Julklappen är en utmaning/inspiration där våra vänner måste logga in sig på en hemsida och redovisa att de lagt minst en halvtimma i veckan på att leka hela familjen tillsammans. Jag tycker att det är för många som tar sin familj för självklar och slarvar bort tid framför tv eller data. Detta redovisas publikt för alla deltagare och de två sämsta familjerna får bjuda alla på beach party nästa jul. Det som glömmer bort sig får en påminnelse varje vecka hela året. Förhoppningsvis är det en morot för många att leka ihop och njuta av tiden man får tillsammans.

Just nu leker livet och allt är så bra att jag borde vara tvungen att betala extra straffskatt för att jag mår så bra. Små saker som andra tar för självklart kan göra mig både varm och glad. Framför allt när Monika kommer in sist i sovrummet och kryper ner i sängen så strålar det till med extra energi. Det var självklart innan olyckan i Thailand men nu är inget självklart. Fördelen med olyckan är att jag blir både varm och glad för saker som andra tar helt för givet Det är skönt att kunna tillåta sig att må bra utan att behöva be om ursäkt.

Julafton firades hos min syster där även våra föräldrar var med. Vi passade då på att berätta om Monikas graviditet och fira den med champagne. Det kom några tårar av glädje och det kändes bra med lite starka känslor så här vid jul.

Efter middagen tog vi vägen förbi kyrkogården och tände sex ljus på vägen hem. Det var så otroligt vackert. Kyrkogården ligger lite utanför Visby och det är ordentligt mörkt, fritt från stadens ljus. Mörkret gjorde att den fantastiska stjärnhimlen visade sin bästa sida. Det var helt molnfritt och natthimlen lystes upp av tiotusentals stjärnor. Inne på kyrkogården var det en lugn och respektingivande stämning. En stämning man nästan kan ta på och som gör att man känner sig varm och säker på samma gång. Det infinner sig ett lugn som är svårt att beskriva. Det var säkert över 2000 små ljus som lyste på gravarna. Det var både mäktigt och värdigt. Jag och Monika tände sex ljus på graven och blev bara stående och förstummade. På något sätt känns det som om vi alltid varit ihop. Vi förstår varandra på ett sätt som nästan bara väldigt nära syskon klarar av. Vi står där och håller om varandra och behöver inte säga något. Till slut säger jag att det känns som om jag har dåligt samvete för att jag tänker för lite på Ulrika. Monika har då haft samma tanke om hennes Jan och barnens pappa. Märkligt att man kan tänka så lika så ofta. Men det är väl det som gör att man funkar bra ihop.

När vi sedan kom hem och lagt Wilda så tar vi en promenad längs stranden och hör vågorna rulla in. Vi har ett ställe längs stranden där vi har en oljelampa och fyra stycken lyktor som vi brukar tända. Oljelampan har varit helt omöjlig att tända under några veckor på grund av blåst. Men på julafton var det absolut vindstilla och helt stjärnklart. Vi står där i vinternatten och bara njuter av mörkret och i skenet från lyktorna ser och hör vi vågorna rulla in mot den gotländska kusten.

Det är minus 3 grader och vi fylls av värme med tankar att alla fyra finns med oss och det snart kommer ännu en familjemedlem om allt funkar som det skall. Vi är inte lika unga som familjen i Khao Lak men stolta och fulla av entreprenörsvilja kommer vi att leva ett rikt liv på upplevelser med alla våra vänner och våra olika familjekonstellationer. Det går att komma vidare bara man bestämmer sig och vågar. Den som vågar kan komma hur långt som helst – det är vi många som bevisat efter Tsunamin.

Pigge

Annonser

Responses

  1. ÅH! Stort GRATTIS till den väntade tillökningen! Vad härligt att höra! Det låter som att ni haft en fin jul och att du mår bra.
    Önskar dig och din familj Gott Nytt År och lycka till med det lilla nya livet.

    Åsa Lundholm

  2. Ojdå ojdå. Här får man höra innan örona ramlar av 🙂
    Grattis… mer än mycket grattis. Så ROLIGT. Jag fick läsa det två gånger för att förstå att det var en ny graviditet du berättade om 🙂
    Det är som en saga man inte förstår alls… en ond… och så slutar den med sån livskraft med ett ny familj och ett nytt par som trivs ihop så himla bra. Med så mycket glädje och gemenskap. Otroligt. Med En liten Wilda och en ny liten parvel på G.
    God Jul och Jag önskar dig och Monika och Barnen ett Gott Nytt År
    Åhh vad spännande att se vad det blir för liten bebissort här gången då.
    Tack för jag fått vara med på din ”livsresa” Pigge!! Det var roligt att läsa ditt senaste resebrev det här om er jul och nya bebisen.

    Kramar till er alla
    Susanne från Halmstad

  3. Varje enskild människa har ett ansvar för hur historian utvecklar sig….. 🙂

  4. Visst är det hemskt att man måste gå igenom ett helvete för att inse hur viktigt det är att ta vara på livet även i det lilla. Önskar dig allt gott i framtiden.
    Kram Mette

  5. PIGGE!
    Först av allt vill jag hylla livet och att du fått det tillbaka. GRATTIS till den lilla flickan och till att du varit en så stark människa som kunnat se det viktiga,att fortsätta det liv man fått.
    Jag läser just nu din bok om det hemskaste, man kan inte fatta och är djupt rörd av vad som hände dig och så många mer,det här kommer att ta mig flera veckor att komma igenom ,då jag har så mycket känslor och tankar om detta oerhörda som hände i thailand den värsta julen .
    Ivilketfall så önskar jag dig och din familj ALLT gott, ni om några är värda det/bamsekram från mig

  6. Du ger väldigt mycket inspiration till mig med din vilja att ta vara på livet.

    God fortsättning och gott nytt år.

  7. Hej Pigge!
    Jag beundrar dig och det förhållningssätt du har till dina förluster och det fortsatta livet! Jag lever själv ett sådant fortsatt liv och skriver också om det. Månaden efter tsunamin miste jag själv ett barn. Hon blev 2 månader. I min ”bok” (som just nu ligger inne på ett förlag i väntan på om den ska tas eller inte) skriver jag om ”sorgeänglar” eller ”sorgeförlösare” som vi har i vår omgivning. Det är någon eller något som, oftast oväntat, dyker upp och hjälper till genom sorgen. En sådan kom i min väg. Men det var inte du. Däremot är jag helt säker på att din inställning till ditt fortsatta liv har hjälpt och hjälper många andra sörjande. Någon som vågar andas hopp och fortsättning trots allt! Och du står dessutom så tydligt för det. Jag tyckte om att läsa repportaget om dig i tidningen ”PS!”

    Min egen ”bok” är inte färdig än men jag skriver ner olika berättelser (inklusive min egen) från människor som mist någon familjemedlem och hur de då tagit sig igenom sorgen. Och allas berättelser vittnar verkligen om att det går att ta sig igenom en verkligt svår förlust. Det blir som ett återkommande mönster. Ett hoppfullt mönster. Vi behöver mer av det i vårt samhälle än ord som: ”Din sorg kommer aldrig att gå över” etc.

  8. […] berättelser om vad de varit med om och hur de klarade livet efter tsunamin. Förundrades över Pigge Werkelins drivkraft och målmedvetenhet. Jag läste om de efterlevandes sökande efter sina anhöriga. Jag […]

  9. Sitter här ett par timmar innan min dotter ska döpas. Vilken lycka att få del i hennes liv. Jag ska aldrig ta den för givet men gör det ändå.

    Tycker du skulle försöka få boken med lekarna utgiven, eller skriva dom här. Kanske boken redan finns?

  10. Jag beundrar dig så, och har så gjort sedan januari -05.

  11. Hallå Pigge!!!

    Ville bara säga att en sådan människa som dig skulle det finnas fler av!!!
    Lyssnar på ljudboken och den har gett mig en tankeställare..
    Lätt att vardagen tar överhand och att man bara följer med tiden istället för att tiden ska följa oss!!

    Och du lekarna som ni gav ut som julklapp!! finns den boken ute till försäljning??

  12. Hej Pigge!

    Har precis lyssnat klart på din bok, är djpt rörd av det jag har hört/läst. Men samtidigt är det underbart att höra om din styrka i arbetet att få hem din familj. Önskar dig samtidigt ALL lycka i din nya familj.

    Kram Lena i Göteborg


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: