Några ord från Pigge

Den 26 december 2004 förlorade jag min fru Ulrika och mina två söner Max och Charlie i den tsunami som drog in över Khao Lak. Den händelsen, sorgen och min kamp mot myndigheter och byråkrati har påverkat min syn på livet och världen. En del av detta har jag försökt berätta om i boken Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak som jag skrivit tillsammans med Lena Katarina Swanberg. Boken gavs ut hösten 2005. Nu i september 2007 kommer ljudboken som är inläst av Rolf Lassgård, som ett alternativ för dem som vill lyssna på vår bok. Ljudboken innehåller extramaterial där Lena Katarina intervjuar mig om hur jag ser på livet idag.

Vi vill att så många som möjligt ska få chans att läsa eller lyssna på min bok. För varje bok eller ljudbok som säljs avsätts pengar för att hjälpa thailändare som förlorade sin möjlighet till inkomst i tsunamin. Jag åker också runt och håller föredrag och då går halva arvodet till hjälpprojekten i Thailand. Sammanlagt har vi hittills skickat ner omkring 750 000 kr. Stödpengarna hanteras av Ragnars fond – se högerspalten för länk om du vill veta mer om vad pengarna används till.

Den här bloggen startar jag med hjälp av Åsa Stenström för att ni som läser eller lyssnar på min bok ska kunna skriva kommentarer eller skicka e-brev till mig. E-breven tas emot av Åsa som sedan väljer ut vilka som går vidare till mig eller vilka som kommer att publiceras på bloggen. Jag vet att det fortfarande finns behov av att prata om den här händelsen och jag vet att de offentliga myndigheterna ännu har mycket de skulle kunna bli bättre på när det gäller att agera i krissituationer.

Pigge Werkelin 

Responses

  1. Hej Pigge!
    Jag har köpt och läst boken. Du måste vara den starkaste människan i världen, som orkade tampas med myndigheter mitt upp i letandet och sorgen efter din familj, jag grät för din skull många gånger.

    Grattis till ditt fortsatta liv, hustru och barn!

    Varma kramar Marita

  2. Hej Pigge!
    Har köpt och läst boken ..du är en fantastisk man som orkade kämpa..önskar dej all lycka o kärlek i framtiden med Monica o barnen och bebisen!
    Många Många kramar till er
    Marie

  3. Hej Pigge!
    Har läst din bok och blev mycket berörd.
    Beundrar din styrka att gå vidare trots allt, din livsglädje måste vara enorm. Dina ord och ditt sätt att vara ger mig styrka att orka vidare trots stor sorg. Tänker ofta på er, din nya fina familj, och önskar er mycket lycka och glädje i framtiden.
    Bamsekramar från (Rovisen) Mona

  4. Hej!
    Efter att ha läst sista meningen i Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak håller jag boken tryckt mot mitt bröst ett tag. Jag vill krama boken, innehållet, din styrka och vilja och alla som hjälper eller har hjälpt dig i ditt liv efter det hemska som hände.
    Jag har varit rädd för att läsa din bok, varit rädd för att komma nära de händelser som du upplevde.
    Ikväll är jag stolt över att ha läst din bok, men den stoltheten går inte att jämföra på något sätt för hur stolt jag är över dig, som jag inte ens känner.
    Din bok, dina budskap, din sorg och din glädje ligger mig djupt i tankarna!

  5. Hej Pigge!
    Grattis till er flicka! Jag blir så glad när jag får läsa att du blivit pappa igen. Ni måste vara jättelyckliga, du och Monica. Jag har läst din bok och gråtit många tårar, men man kan ju inte förstå vad hemskt det var om man inte var med där nere. Jag blir så glad över människor som du, som har kunnat ta dig igenom och finna lyckan igen. Och självklart så förstår vi ju att din förra fru och pojkarna alltid kommer att finnas kvar någonstans hos er. Kram!

  6. Hei hoppla!!
    Gratulerer med familie forøkningen..Det var med glede jeg leste det..At du og Monica fått en liten jente..Så gøy(kul).Kos dere masse.Lykken må følge dere nå!!
    Beste hilsner fra Norge og <viola

  7. Ps läst din bok om og om igjen,gråter like mye hver gang da..Men er nå så glsd på deres vegne..

  8. Har precis lyssnat klart på din bok. Helt fantastisk, både sorglig och medryckande. Jag hade aldrig kunnat föreställa hur svenska myndigheter kunde vara så tafatta och valhänta. Jag hoppas att du och din nya familj får ett underbart liv, är faktiskt helt övertygad om detta. Jag kände vanmakt när jag lyssnade men när du berättar om att du var i hotellrummet och hade tre urnor med Ulrika, Charlie och Max med dig kände jag en helt ofattbar frid….. Grattis, du lyckades! Och det är dig väl unt! Tusen kramar till er alla! Jag tänder flera ljus för våra saknade..

  9. Hej Pigge.
    Ja du jag har precis lyssnat klart på boken,jag är helt tagen. Man blir både arg glad ledsen och förbanad att man är svensk.
    Hoppas att du får ett jätte bra liv med din nya familj och tack för att vi fick va delaktiga i vad som hände dig tack och lycka till.
    /mia

  10. Hej…jag har just hört färdigt talboken och jag grät mig igenom den…!
    Periodvis så var jag både förbannad och frustrerad över den oerhörda nonchalans och inkompetens som svenska myndigheter uppvisade.

    Innerligt lycka till med din nya familj!

  11. Hej Pigge!

    Tänker på dig i dag på 3-årsdagen.
    Läste din bok i slutet av mars förra året (2006). Den berörde mig otroligt mycket, många tårar. Efter att ha sträckläst boken kramade jag om mina barn och min man extra hårt och kände mig så tacksam och lycklig för det jag har.
    Bestämde mig för att verkligen ta vara på livet jag har fått och leva nu.
    Min man har länge drömt om att köpa en motorcykel men jag har väl bromsat detta och inte givit det en chans. Men efter att ha läst din bok tänkte jag annorlunda – två veckor efter att jag läst ut din bok köpte vi en motorcykel. Varför vänta? Man vet inte vad som händer i morgon.

    Önskar dig all lycka. Tack för att du har hjälpt mig att uppskatta det liv jag har, mina barn, min man och alla andra runt omkring mig som betyder mycket för mig.

    Jag hoppas vi hörs igen!

    Isabell

  12. Jag beundrar dig i högsta grad,
    din bok fick mig att fälla många tårar.

    Lycka till i framtiden!!

  13. Hej pigge har lyssnat klart på nästan hela ljudboken och tycker den griper tag i en på en bra, argt och sorgset sätt. Hur kunde sverige bara stå här och inte tycka att det var fel? Man blir arg och besviken när man lyssnar och får reda på hur det egentligen gick till i Thailand!! Jag tackar för det! Jag arbetar själv inom sjukvården och hoppas att jag en dag kan hjälpa om det kommer någon som behöver och jag vill inte vara den typiska svensken som bara tittar! Jag önskar dig all lycka, Mvh Marie

  14. Hej Pigge!
    Vill stoppa dig i steget, ta dej om axeln och tala. Berätta alla de tusentals tankar jag har och de reflektioner jag bär med mig av det öde som drabbade dig. Du är MIN hjälte! All lycka som tänkas kan till din Wilda.

    Mia

  15. Hej Pigge!

    En helt omänsklig upplevelse som du tagit dig igenom.

    Ditt handlande och framförallt ditt sätt att sätta ord på vad/varför/hur du tog dig framåt med varje handling är stärkande. Har precis lyssnat mig till din berättelse i ljudboken och tänker lyssna igenom den en gång till. Berättelsen berör in i själ och hjärta

    Kramar

  16. Hej Pigge!
    Jag och min klasskompis Nicklas går sista året på gymnasiet och håller på att göra ett projektarbete om Thailand och tsunamin. Vi undrar om du har nåt tips om hur kan vi gå tillväga för att få reda på information hur myndigheterna bl.a gick tillväga, och hur mycket siffror hjälparbetet innehåller.

    Läste förresten din bok direkt när den kom ut.
    Otrolig!
    Fantastiskt skrivet.

    Tack på förhand!

    Kram Caroline Jansheden

  17. hej pigge!

    sträckläste din bok. blev både glad, ledsen och arg som ett bi.

    jag var själv i thailand när tsunamin slog till,men, som tur var för min egen skull, på andra sidan. så det enda jag förstod var att just att en tsunami hade orsakat förödelse, att jag var utom all fara där jag befann mig på koh samui och att många svenskar var inblandade. eftersom iallfall jag inte förstod innebörden av det hela så bekymmrade jag mig inte så mycket, jag visste inte att så många hade dött. jag tog inte reda på fakta. inte till en början iallfall.

    när jag ringde min mamma blev jag nästan irriterad på att hon var så ”ojig” och bekymmrad och att hon till och med tyckte att jag skulle åka hem, hon skulle betala för biljetten. hallå, tänkte jag, här är allt ok! vi badar, solar och festar. där jag befann mig verkade ingen runtomkring mig ha berörts nämnvärt av det inträffade.

    så började jag läsa aftonbladet på internet och såg bilder på överlevande, bilder på döda. självklart kommer jag ihåg ditt namn, Pigge, nämnas några gånger. jag minns att det stod både bu och bä angående ditt agerande. vissa hyllade dig, andra tyckte du var okänslig som gick ut i media med din sorg.

    då hade jag ingen speciell åsikt om dig alls. efter att ha läst boken tycker jag du gjorde helt rätt i att vara med i tv och tidningar, varför inte?

    media, som oftast svartmålas, blev plötsligt de goda. de medmännskliga. de som ville, och kunde, hjälpa. dessutom tror jag att drabbade människor mår bra av att veta att de inte är ensamna. människor som står helt utanför behöver höra vittnesskildringar, behöver veta att det har hänt, och att det har faktiskt hänt svenskar. det borde ringa lika illa i allas öron hade det ”bara” drabbat lokalbefolkningen. men tydligen så är det inte så. det måste drabba folk i ens närhet. om inte i ens direkta närhet, så iallfall folk som är av samma nationalitet, som lever på ungefär samma sätt som en själv.

    jag träffade på en engelsman som överlevt katastrofen utan fysiska skador, men med psykiska men. denna mannen träffade jag någon vecka efter katastrofen. han hade stannat kvar i några dagar för att hjälpa till. ingen av hans närstående hade dött men det hade varit illa nog för honom att okända gjort det. han var kristen och det var enligt honom till stor hjälp. han var oerhört tacksam för att han levde, och han kände ingen skuld för det. han tänkte heller inte avbryta sin semester.

    jag fick höra på avvägar att en tjej från schweitz som jag delat bungalow med i början av december hade råkat illa ut, hennes flickvän, som hon planerade att ingå partnerskap med, hade dött. då blev jag ledsen för hennes skull, hon verkade vara en bra tjej.

    det som är konstigt för mig är att trots att jag var så nära där det hände så fattade jag inte.
    fattade inte.
    det var artiklar och det var bilder och det var svenskar. inte samma bilder från krig och svält på människor från länder långt borta som man ser dagligen.
    det här var människor som såg ut som mig själv o mina vänner och folk som jag ser på gatan här hemma.
    ändå fattade jag inte.

    först när jag kom hem gick det en isande ilning genom min ryggrad. först då fick jag beskedet som gjorde att det blev mer verkligt. ett gift par, flyktigt bekanta till min pappa (de hade skänkt honom en katt för några år sedan), och deras två små barn hade varit där. och de hade alla 4 förolyckats. hemma i sverige fanns den tonåriga dottern kvar som enda överlevande. hon hade inte varit med i thailand. jag tänkte på den yngste sonen, en blond liten pojke på 5 år. jag visste vad han hette, jag hade träffat honom ett par gånger. det var allt. mer än så kände jag hnonm inte. och nu var han död. jag tänkte på den äldsta dottern som förlorat hela sin familj. mor far och två syskon. hon var inte ens myndig! och nu blev hon plötsligt 1000 år äldre av den otroligt hemska erfarenheten. hur hade hon det? hur mycket ”tänk om” tänkte inte hon? tänk om jag hade varit med? tänk om de hade rest någon annanstans? hade jag kanske hellre varit död jag också? hur ska jag kunna leva vidare?

    jag satt också bredvid en familj med två små fina barn på väg till thailand. de skulle fira jul och nyår i pukhet. vad hände med dem?

    saker som gör ont sker hela tiden i världen. mina problem känns ju minimala i jämförelse med vissa andras. ändå är det mina problem som just jag måste handskas med och lösa på bästa sätt.
    precis som du löste dina på bästa sätt.

    att läsa och höra om andras livsöden och hur de klarat sig genom de mest extrema händelser är den bästa hjälp jag kan få i min egen kamp här i livet. jag behöver mer böcker som din pigge, för att se att det alltid finns hopp. jag är oerhört glad att du vågade dela med dig. på så sätt kan du hjälpa en massa människor att kämpa vidare med sig själva!

    det var nog allt.

    tack!

    /katarina

  18. Hej Pigge.
    Jag har sedan tidigare läst din bok och nu också lyssnat på den. Jag känner en värme i hela kroppen när jag tänker på dig, Ulrika, Max, Charlie, Monica och eran Wilda. Du och ni berör så djupt in i hjärtat och själen och man kan inte annat än stanna upp och uppskatta livet och dess möjligheter som man blivit välsignad med.

    Vi är en familj på 5 st som lever livet, jag och min make brinner för våra barn, våra företag, våra thailandsresor och vår väl uppskattade husvagn där vi också kan finna ro. Och varje minut av vårt familjeliv försöker vi ta vara på, ibland med en skön pratstund, en extra go kram, en blick, ett leende, eller bara en promenad med varann.

    Du ger mig en känsla av att uppskatta dagen som jag har idag, för morgondagens innehåll har vi inte en aning om, tack och lov!
    Jag vill bara ge dig ett STORT tack för att du har varit så öppen och ärlig från dag ett, du har gjort intryck. Du har fått så många att stanna upp och uppskatta vardagen och sina nära och kära, och du har gett oss vägledning i att man faktiskt kan klara av de problem som ibland känns övermäktiga om man bara säger vad man tycker, gör vad man vill göra och tror på sin förmåga till att förändra saker till det bättre.

    Tack Pigge för allt du förmedlat genom din ärlighet

    /Lotta

  19. Hej igen Pigge!
    Jag skrev inlägget ovanför, kompletterar med rätt mailadress, det blev lite fel förra gången! =)

    Mvh Lotta

  20. pigge, du är min hjälte, idol och förebild. du har fått mig och andra människor att se saker ur ett helt annat perspektiv. jag har lärt mig att inte bara ta saker för givet. du har fått mig att inse att man måste ta vara på den tiden som man har fått. tack för att du är den du är. /linn, 15

  21. Hej!
    Jag vill tacka för en bra bok. Jag har nyligen lyssnat klart på den. Från början köpte jag den mest för jag var nyfiken på vem du var. Jag är halvgotlänning och samma dag som tsunamin, fick min man och jag besök i vårt hus på Gotland. Det första besökaren sa var att Pigge och hans familj är i Thailand. Då visste jag inte vem han menade. Jag hade aldrig hört talas om dig. Boken fick mig att tänka efter. Jag och min man har alltid gått vår egen väg och det har ofta uppfattats som provocerande av omgivningen. Boken fick mig att se att det är bara en själv som äger sitt liv och man måste leva efter sitt eget huvud och förändra det man är missnöjd med.

  22. TACK!!! Vill tacka Dig för att du ville dela med dig av Din tragik som drabbade Dig o Din familj. Jag läser just nu Din bok, har inte kunnat gjort det tidigare pga att man har känt en sorts ”sorg” att veta att så otroligt många människor drabbades så hårt! Det är så starka känslor som man upplever av Dina ord!

    I Din bok har jag sett all sorg, hjälplöshet och hopplöshet som uppstår i en sådan tragik…

    Men ändå så ser man viljan att vilja överleva! Styrkan som finns där!

    Jag kan bara säga det igen: Tack!
    Några andra ord kan inte hjälpa Dig med Din sorg… bara att den lättar, trots att den alltid finns där…

  23. När jag hör ordet ”tsunami” eller ”flodvågskatastrof” är det absolut första som ploppar upp i mitt huvud två namn…
    Jag tänker Pigge, och jag tänker Lottie.
    Och det finns väl en anledning. I min mening är dessa två personer de som mest berört mig, på ett eller annat sätt, i denna tragedi. Två för mig okända människor som fascinerar mig oerhört, två för mig omänskligt starka människor.
    Jag drabbades inte personligen av tsunamin på något vis-fysiskt…
    Men här hemma i min vardagliga trygghet blev jag av någon anledning ändå ett psykiskt nervvrak, som OM jag personligen drabbats. Jag följde inte händelserna i större utsträckning än det man inte kunde undgå att se och höra. Kanske för att det gjorde ont på något sätt, jag vet inte.
    När jag idag tänker på det gör det fortfarande ont, fast jag inte ens har full koll på vad som egentligen hände där och då. Jag antar att det beror på att jag själv hastigt förlorat någon jag älskar. Känslor man gömt långt inne letar sig fram.
    Nu har jag äntligen läst/hört Pigges bok…och jag kommer att göra det igen.
    Jag beundrar människor som talar om vad och hur de tycker, som är starka, driftiga. Som liksom kör på fast andra skulle stannat för länge sen. Som når mål och som inte ger upp. Människor som överlever,och lever.
    De människorna vinner, Pigge vinner!
    För mig är Pigge en förebild, en sådan som världen skulle behöva fler av. Förstår man inte varför, så räcker det kanske med en enda mening i boken…
    Man blir aldrig fri från en sorg, men man lär sig att leva med den.
    Jag önskar Dig, Pigge Werkelin (och ditt nätverk!) all lycka å välgång i livet!

    ”Carpe Diem”

    Mvh
    AnnSofi

  24. Hej Pigge.

    Jag är imponerad efter att ha lyssnat på din bok. Jag är imponerad av att en människa som du delar med dig av dina värsta erfarenheter, dina största förluster och allt det mörka du upplevde efter den dagen då flodvågen kom in över semesterparadiset.

    Du delar på det ärligaste sätt, rakt upp och ner och du vet ju bäst själv att det inte blir några vackra scéner som målas upp….
    Men ändå är det det! Mitt i allt detta förmår du ge en människa som mig en glädje, en tacksamhet för livet och ett hopp om att allt inte är slut även om allt pekar åt det hållet.
    Du visar på människor som hjälper om de kan. Du visar på familjer som älskar.
    Du visar på ärlighet.

    Du imponerar på ett för mig ödmjukt sätt.

    Jag är själv inte drabbad alls av denna händelse och jag lever ett liv där det inte finns mycket att klaga på just nu men när jag hörde boken förstår jag ännumer hur tacksam jag bör vara över allt jag har.

    Har ingen aning om vad om det ger dig något att jag skriver ett par rader till dig. Men jag känner att jag måste. Måste visa mitt stöd till dig i det du gör.

    Tack pigge för allt du gett mig och andra genom att dela med dig. Det är starkt gjort. Och bra!

    Jag hoppas verkligen att du får ut det du önskar dig av den tid du har kvar här på jorden. Det gör jag.

    Gud välsigne dig också =)

    /Diana

  25. Pigge
    Förra veckan råkade jag av en händelse få syn på din talbok på en bensinmack. Jag skulle åka bil i en timma därför ville jag lyssna på en bok.

    Där ligger din bok som det enda tänkbara i valet av allt det andra som erbjöds.

    Från första mening var jag helt fast. Boken lästes av den bästa tänkbara röst. Rolf Lassgårds varma underbara röst som passade så väl för din bok.

    Boken och du bjöd mig på många känsloyttringar som hela tiden blandades med varandra. Sorg, tårar, beundran, skratt, tårar igen och frustration. Kunde inte sluta lyssna förrän jag lyssnat klart inklusive ditt samtal med Lena Katarina Swanberg. Klockan blev sent slagen på natten och jag var tvungen att sova.

    Jag kunde inte släppa dig. Blev helt uppfylld och engagerad i det du var med om.
    På morgonen dagen efter gick jag in på Internet och tittade på alla videoklipp från folk som filmade när vågen kom in. Efters din berättelse såg jag på dessa bilder med nya ögon.

    Pigge, vilken enorm kraft och styrka du besitter. Helt makalöst fokus.

    Jag är så oerhört glad för att du funnit en ny kärlek i Monica och att du har en liten Wilda.
    Du är värd alla gåvor av kärlek.

    Hälsn
    Ingerid


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: